Racereport Edsvidsleden Trailrun 14 km 2015-03-15

Jag fick nästan med mig hela släkten upp till Trollhättan, fru med barn samt min mor hängde på denna tidiga underbara vårdag. Det var lite kyligt på morgonen men klart väder och prognosen visade att det skulle bli upp till 10 grader och soligt vilket visade sig stämma även om den kyliga vinden fanns där hela dagen att än är det inte våren fullt här.

Loppet var ett terränglopp på 14 km med start och mål mitt emot Olidans kraftstation i Trollhättan.

Olidans kraftstation. Foto: Vattenfall

Arrangemangen var riktigt bra anordnat av Aktiv Öresjö som till och skickade ut en karta med markerade platser för åskådare, publik och supportrar som ville följa loppet längs vägen och detta ville såklart mina supportrar. Vi bestämde att de skulle vara med vid starten för att sen åka till Öresjövägen som vi skulle korsa efter cirka 7,5 km för att sen ta sig till målet.

Vi var ungefär 90 startande (max. var 100 st.). Hade inte kollat startlistan och hade vid startfållan ingen koll på motståndet. Såg vissa som var klädde i orienteringskläder och en som såg ut att vara snabb (lätt och spänstig). Det visade sig vara den person som kom in efter mig i mål. Det roliga var att sprang hela loppet med en GoPro kamera monterat på magen/bröstet. Frågade mig själv varför han hade det, för att dokumentera loppet eller ville han filma sin vinst?

När starten gick var vi ett gäng som stack iväg men jag la mig avvaktande en bit efter då jag inte visste hur terrängen skulle vara i början. Först sprang man cirka 200 meter innan vi korsade en bro för att komma till andra sidan älven. Killen (Julius Strömberg) med GoPro kameran rykte snabbt då han troligtvis sprungit denna led innan. Vi andra tog det lite lugnare bakom och detta behövdes då terrängen var väldigt trixig med trappor och annan svår terräng vilket kräver att man har ett visst avstånd till den personen framför. Efter 3 km började jag öka farten och tog mig upp på andra plats. Sakta närmade jag mig ledaren och avståndet krympte. Vid 4 km gick jag ikapp ledaren och vi sprang jämsides i några 100 meter innan jag gick förbi. Bestämde mig här att inte titta bakåt mer under denna tävling utan köra mitt eget lopp och detta höll jag nästa hela loppet.
Vid 7,5 km kom jag till den plats där mina supportar skulle stå, Öresjövägen, men de var inte riktigt beredda på min ankomst utan var mitt inne i sin fikastund. Men när jag såg dem skrek jag "nu får ni vakna" och det gjorde dem och hejaropen haglade.

Min fru tog upp telefonen men då var jag långt borta. Foto: Privat.

Efter denna passage sprang vi på en större grusväg en bit innan vi vek in i skogen igen. Än så länge hade jag inte brutit mot mitt löfte att inte att titta bakåt så jag hade ingen aning om hur långt jag var före tvåan. Sen precis innan 10 km tog jag ett felaktigt beslut och stack upp längs en stick i skogen. Anledning var att just vid stigen satt det en ledmarkering på en trästolpe och stigen var såpass bred att den skulle kunna tillföra en bra led. Men efter några 100 meter utan varken snitslar eller markeringar vända jag tillbaka ner till grusvägen. Väl nere på grusvägen träffade jag på Julius igen som låg två och han visade snällt att vi skulle fortsätta rakt fram. Jag drog vidare i snabb fart och kände att han inte orkade följa efter. Efter en stund bröt jag mot mitt löfte och tittade bakåt för att se om jag ökat avståndet och det hade jag gjort med tanke på att jag inte såg någon.

Stigning efter 10 km. Foto: Erik Broberg.

Vid 12 km sprang vi in i Strömslund och nu var underlaget enbart asfalt och kullersten en bit. Sista kilometern in till mål gick först brant uppför flera etapper av stentrappor för att komma upp till utkiksplatsen. Sen bar det av nedför genom aluminium trappor som man kan "åka" nerför. Sista biten sprang längs med älven så man blev synlig för åskådarna som stod på andra sidan där målet var. Med en gång jag blev synlig började hejaropen från familjen, fick faktiskt lite rysningar i kroppen. Dem var bara 4 stycken men lät som 20.

Här började jag höra dem. Foto: Privat.

Här syns bron vi passerade. Foto: Privat.

Sen var det bara över bron och spurt in i mål. Fick många high-fives av mina barn samt gratulerande av andra åskådare. Kom i mål officiellt på 1:00:22. Alla resultat hittar du här.

Efter målgång bjöds det på en av mina favoriter, blodpudding och lingonsylt samt bullar, saft, banan. Inte illa för ett gratis arrangemang.

Prisutdelningen skedde snabbt efter målgång (30 min) och priset jag fick som vinnare var blodpudding och 3 månaders fri träning på O2 i Trollhättan.

Skulle även fått en pokal men den glömdes och finns numera för uthämtning i B-porten på Volvo Lundby.

Alla fick även en goodiebag men fina tvålar.

Nöjda och glada satte vi oss i bilen för att åka hem och äta lunch.
Vill även en gång tacka Aktiv Öresjö för ett fantastiskt arrangemang.